Fraser Island

Ja, Australia Zoo var verkligen en upplevelse. Vi blev upphamtade halv nio pa morgonen av en gratis transferbuss och en och en halv timme senare var vi framme efter att ha sett en film om Steve Irving. Vi var dock sjukt nara pa att glomma varan intradesbiljett, Sofia kom pa det i samma stund som bussen skulle ga, sa hon tog lopet upp till hostelet och hamtade det vi behovde och sedan kunder vi aka. Val framme sag vi en krokodilshow, matade och klappade kangrus, klappade koalor och sag bade koalabebisar och kangrubebisar. Mysigt var det. Efter en heldag pa zoo var det dags att aka tillbaka, o val hemma igen blev det chipsatning och matlagning innan vi bestamde oss for att traffa vasterasarna som hade kommit till Noosa samma dag. Efter en snabb dusch och en powernap tog vi en promenad till Murphys, en irlandsk pub dar vi sammanstralade och hade en trevlig kvall. Lugn men trevlig. Det roligaste som hande var ett stolpskott vi traffade fran Faroarna som stod och sjong for full hals. Han var lookalike till Filip Wikingsson. Han sjong som om han var Paul Potts och jag lyckades fanga honom pa film, sa det blir forhandsvisning pa facebook senare. Jag fick aven en paminnelse om allt dumt jag sagt nar vi festade ihop i Surfers Paradise, men det bjuder jag pa.

Morgonen efter var det dags att checka ut fran YHA i Noosa for att aka vidare till Rainbow Beach. Framfor oss i bussen satt tva tjejer vi kande igen fran Skovde. Val framme checkade vi in pa Pippie's Beachhouse dar vi delade rum med en supersot kanadensisk tjej, Angie. Efter briefing infor aventyret pa Fraser Island blev vi indelade i tva grupper om 10 och 11. Vi hamnade med fyra tyskar, ett brittiskt par och tva svenska killar, Johan fran Arvidsjaur och Nicklas fran Ockelbo. Vi handlade mat och alkohol infor resan och sen tog vi det mest lugnt hela kvallen. Morgonen darpa var det dags for att packa ner det sista och sen packa bilen for att aka till on och uppleva massa saker. Vadret var stralande. Vi gick i en halvtimme i sand och stekande sol for att komma fram till en jattefin sjo precis nedanfor en sanddyna. Det var val vart promenaden nar vi val kastade oss i vattnet. Vi sag aven Moheno, ett vrak efter ett fartyg som ligger mitt pa stranden. Efter allt detta tog vi oss vidare till K'gari, vart campingstalle for natten. Efter dusch och massa hastflugebett grillade vi hamburgare och drack goon. Vi var garanterast nyktrast av alla i vara tva grupper, tro det eller ej och tur var nog det. Efter olspel som vi fejkdeltog i sa bestamde vi oss for att det var dags for att ga och lagga oss. De svenska killarna och vi forsoker hjalpa Mark, den brittiska killen, tillbaka till sitt talt eftersom han ar alldeles for full for att ta sig tillbaka sjalv. Killen ar liksom 28, men klarar sig inte sjalv. Helt utan anledning kallar han oss tre for svenska slampor och att vi ar praktiga javlar. Vi alla tre blev sa forbannade att vi  lamnade honom pa plats sa fick killarna ta vid. Typ tio minuter ser vi hur tjejen i det brittiska paret, Caroline star och grater vid en bank och vi gar fram och fragar vad som hant, da ligger Mark, hennes kille utanfor taltet halvdeckad och hon ar alldeles frustrerad. Killarna forsokte dra in honom, men han lag och spydde och var otrevlig utanfor. Fan vad irriterade vi blev. Vi fick sta och trosta henne for att hennes kille var en idiot. Dagen efter sa sade en av de tyska killarna att han hade slagit henne o det hade vi ingen aning om. Helt sjuk kvall som till pa kopet slutade i regn. Sa pa morgonen vaknade vi sjukt svettiga och blota av regnet. Vi packade ihop, at frukost och akte vidare till Indian Head dar vi stod uppe hogt pa ett berg och kollade ut over ett helt oandligt hav. Det fanns inte land sa langt ogat kunde na. Synd pa vadret, annars hade det var helt sagolikt. Vi sag bade stingrockor och en haj dar nere i vattnet, jag vill tro att det var en vithaj sa jag latsas det. Caroline och Mark gick och kollade pa Champagne Pool som lag 6 km bort medan vi satt och at i var van. Vi blev lite sena ivag sa vi hann tyvarr inte aka till Eli Creek, vilket ska vara en fin badsjo. Sa istallet akte vi till central station, dar vi skulle campa den natten. Konstant regn sen gardagkvallen gjorde att det inte var kul att satta upp talt och allt. Killarna spande i alla fall upp en presenning sa vi kunde ata under tak. Det blev pasta med tomatsas och korv till middag. Inte sa fancy, men bra gott nar vi var hungriga. Nar kvallen fortsatte hor jag hur en av de tyska tjejerna skriker att hon precis sag en tva meter lang orm, sa gladeligen oversatte jag detta till mina vanner och alla tre insag bara mer och mer att camping inte ar var grej. Absolut inte i Australien dar alla varldens giftigaste djur lever. Vi gick och lade oss tidigt och dagen efter skulle vi upp redan vid sen pa morgonen for att komma ivag till lake McKenzie som ska vara den finaste sjon pa hela on.

Sjalvklart var det regn nar vi vaknade sa vi hangde i vart ackliga, fuktiga talt ett bra tag innan vi trotsade regnet och tog ner taltet och akte vidare till sjon, utan frukost i magen. Vi kom fram till sjon och det var verkligen nat utover det vanliga. Ett par, tre meter ut var vattnet helt obeskrivligt turkost och sanden var alldeles kritvit. Helt fantastiskt. Vi badade bara benen eftersom det var kallt, blasigt och regnigt i luften. Efter det akte vi vidare till ett cafe och stannade dar ett bra tag dar vi at pizzabrod till frukost, eftersom ingen ville klattra upp pa taket i regnet for att ta ner var frukostmat. Sofia gik helt seriost in och skulle bestalla tre pizzabrod pa engelska och sager helt oberord "hello, can I have two ananas and one pepperoni?" Jag borjade asgarva men forsokte flika in "pineapple, pineapple. " Javlar vad vi skrattade at det. Hela dagen i stort sett. Enda anledningen till att hon sa sa var for att vi diskuterade precis innan att man INTE kan saga sa.

Vi akte sen tillbaka till fastlandet efter en guppig och hard fard. Min rumpa kande jag knappt av eftersom den var helt bortdomnad. Det var ju saklart en upplevelse, men jag har kommit underfund med att jag absolut inte ar en campingtjej och det var formodligen sista gangen jag sov i ett talt. Vi var i alla fall valdigt nojda over att vi klarade satta upp taltet alldeles pa egen hand trots att varken Amanda eller jag har gjort nat sant innan. Vi tackar pappa Thomas Hedlund som lart sin dotter sa ordentligt, for Soffan/Miss Ananas hade verkligen koll pa laget. For ovrigt har jag aldrig sett en storre spindel an den jag sag pa forsta campingens toalett. Den sag ungefar ut att hora hemma pa skansen. Nagot positivt med resan var alla vilda dingos vi sag. Ser i for sig mest ut som en vild hund, men sota ar de.

Igar morse var vi helt installda pa att lamna rainbow beach for att aka vidare till 1770 och Agnes Water sa vi packade klart allt och lamnade in nyckeln med vara stora vaskor pa ryggen nar hon i receptionen paminner oss om att vi har ytterligare en natt kvar att stanna. Helt sjukt att vi var sa installde pa att aka att vi till och med packar klart och checkar ut innan nagon stoppar oss. Sa vi fick tassa tillbaka till vart rum som vi delar med Angie och forklara situationen..

Igar var vi trotta som vanligt sa det blev en tripp till tribal for att kolla internet och darefter gick vi tillbaka till vart hostel for att ata nudlar. Sen blev det vila och kortspel ett bra tag. Kvallen agnades at bakad potatisatning med rora och ytterligare kortspel. Vi gick och lade oss tidigt. Imorse gick vi upp tidigt for att ata frukost och sen blev det hang med vasterasarna innan vi checkade ut. Darefter gjorde vi pannkakor till var resa som skulle ta 6 timmar. Val framme i Hervey Bay fick vi reda pa att vi inte kunde ta oss langre pga regnet. Vagarna ar avstangda sa vi tvingas alltsa stanna har i Hervey Bay inatt utan att fa pengarna tillbaka for det boende vi betalat i Agnes Water. Formodligen kommer vi inte kunna aka vidare imorgon heller sa surfingen i Agnes Water och 1770 kanns valdigt langt bort. Nu nar vi kollar vaderleksrapporten sa visar det sig att det ska regna i en vecka framover sa forhoppningsvis kan vi flytta fram var seglingstur ytterligare en vecka. Humoret ar inte pa topp nu, men ikvall blir det nog bakad potatis igen o kanske vi unnar oss en ol till.

Hoppas allt ar bra dar hemma. Saknar er. Nu borjar hemresan narma sig, angest!!!


Kramar Lovisa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0