lovisaps

Igarkvall lamnade vi grabbarna efter en sista gemensam middag. Det var faktiskt trakigare an jag trodde och det blev ett snabbt avsked med kramar. Vi hoppade pe en tuk tuk som tog oss till baten som var jakligt komisk faktiskt. Kandes precis som ett handbollslager da man ligger i klassrum pa madrasser. Ska visa kort pa det senare. Vi hamnade bredvid vad jag tror kan vara de mest sociala engelman nansin. De favoriserade mig lite nar vi spelade kort vi brudar da de berattade bakom ryggen for mig andra vilka kort de hade. Efter sjukt taskig somn bytte vi till buss som tog oss till Surat Thani an en gang. Slocknade som ett ljus sa fort jag satte mig pa bussen och vaknade i stort sett nar vi var framme. Valbehovligt! I Surat Thani bytta vi buss som skulle ta oss till Krabi. Val framme, dar tanken var att Carro skulle fixa sin Visumforlangning, gick saker emot oss. Fick reda pa att det enda mojliga for henne var att resa till Malaysia for att ga over gransen och sen komma tillbaka till Thailand for att fa visum ytterligare 15 dagar. Trakigt att vi behovde skilja oss at sa tidigt, men vi gillade laget och Amanda och jag bokade biljett till Koh Lanta och vantar har nu pa att Carro ska komma och underhalla i overmorgon. Vi saknar henne redan men snart ar hon har och da bli allt som vanligt igen. Efter vi bokat biljetter gick vi runt i Krabi for att hitta ett stalle att ata pa och det var lattare sagt an gjort. Men vi fick tag i ett matstalle till slut och at som aldrig forr. Efter kortspel gick vi vidare och letade efter en ny kamera till mig. Hittade en for ca 1100 svenska riksdaler och slog till. Efter kamerakop blev det glass och sen tillbaka till resebyran.

I Krabi nar vi vantade pa bussen blev vi inbjudna av tva thailandska tjejer att vara med och pyssla. Vi gjorde papperstjarnor, helt utan funktion verade det som, men de alskade att vi var intresserade och forsokte till och med lara sig lite svenska. Tack(i) och Hej fick de fram. Ursota.

Nu sitter vi har pa Koh Lanta. Har fatt en jattefrasch bungalow, men jag sag nagot som var valdigt misstankt likt musskit pa min kudde. Jag latsas inte om att jag sag det och hoppas att det var nat annat. Vi saknar redan vara kompanjoner fran Lund och Stockholm, men har fortfarande forhoppningar att vi ska motas upp snart an en gang. Carro kommer ju snart i alla fall och da ar tjejligan samlad har borta.

Hoppas det ar kallt och snoigt hemma.

Kram Lovisa