Dags
Ne, nu känner jag att det är dags för en liten uppdatering här. Under tiden som gått har en del hänt. Både 50dagarsfirande och 40 dagarsfirande. Det är INGEN tid alls kvar till studenten nu. Jag börjar få ångest. Men nu är balskor klara, och underkläder och allt sånt också. Har köpt studentskor som jag förmodligen ska byta och sen är det bara smycken och smink och krafs kvar.
Under den här tiden har jag också hunnit träffa Emil en del. HAn var bla med oss på förfest hos Ahlander på 50 dagar, vilket var mycket trevligt. Oavsett allt krångel som finns och funnits mellan oss i dessa tre år så är det helt obeskrivligt vad jag tycker om dig och hur mycket känslor som finns. Finns ingen som känner mig som du och hade det inte var för det jävla avståndet mellan oss hade vi haft världens mest underbara och perfekta förhållande. Det är jag övertygad om. En del mysiga nätter tillsammans har det vart det senaste också, och de är inte helt fel att somna på din arm flera nätter i rad.
Ne nu ska jag återgå till verkligheten. Nu sitter jag med en Cambridgeuppsats som går åt skogen med min dåliga fantasi. Ikväll är det välgörenhetsgala som gäller. Det blir nog kul! Förövrigt är denna vecka och veckan därpå två veckor som skapats av döden tror jag. Det är sjuuuukt mycket nu och jag vet knappt var jag ska börja. Nu ska jag avsluta uppsatsen iallafall, alltid en början!
Igår var det 40 dagarsfirande först i Hagenstugan, och det var en händelserik kväll. Först trevligt med folk uppe på berget men kvällen med en som vanligt skämtflörtande, full Patrik, men kvällen kunde slutat mycket bättre. En lättare krock med ett träd var ren tur. Det kunde slutat väääldigt mycket värre än det gjorde, men vi alla är oskadda och det är huvudsaken. Bilen var tydligen åt helvete för ett tag men materiella ting går inte att värdera på samma sätt. Jag är glad att jag och mina älskade vänner lever. Nu är det ett avlsutat kapitel och vi går vidare och ser framåt!
back to business.
Pussss
Du kommer aldrig att förstå hur mycket jag älskar dig och det förstår jag efter allt som hänt! Det r
är helt stört, jag har sådana enorma känslor för dig. Jag vill så mkt med digoc jag kommer fortfarande inte att ge upp, det ommer jag aldrig att göra. Jag vet inte hur jag skall gå tillväga denna gången men på något sätt ska jag fixa detta. Mitt sjukliga beteende skall jag ta itu med o börja om på nytt! Du är allt jag vill ha, och jag ger mig inte, jag skall bevisa på något sätt och fråga mig inte hur för det vet jag inte men jag vill få det som vanligt igen. Alltså som det var i i julas o det! Du är min ögonsten och ditt hjärta har mitt i sitt järngrepp. Jag förstår att du inte fattar hur jag kan känna så men så är det! Jag är djupt besviken på mig själv och djupt älskad i dig. PusssPusss min älskade pjongpjong
